J - del 3

Det känns jävligt bittert att tunnan städades bort under vårstädningen. Samma dag hon dog. Det var aldrig meningen att den skulle stå där. Men nu gjorde den det och jag hade inte någon koll. Så enkelt är det. Hur i helvete ska jag orka leva vidare med det här. Mot det jag gjorde mot henne. Att jag tog hennes liv. Jag hade väntat på henne i hela mitt liv. Jag har alltid känt att meningen med mitt liv var att ge henne liv. Nu när hon är död så har en stor och vital del av mig dött. Får se om resterna tynar bort eller om jag kan finna styrka någon annanstans ifrån.

Jag hoppas att du inte tar illa vid dig att jag öser ur mig alla dessa tankar. Vi känner inte varandra. För min del gör det saken lättare. Att få uttycka mina förvirrade tankar till någon relativt okänd och anonym människa. Jag förväntar mig inte att du ska svara. Jag kan alltid få svar på de rent medicinska frågorna från annat håll. Jag vill bara att du ska veta att jag hade inte velat ha någon annan vid min sida när hon somnade in.