Vi var ute hela familjen. Vi såg att hon gick med sin vattenkanna. Vi såg att hon kom med vatten till killarna som satt i sandlådan och gjorde geggamojja.
Men vi hade ingen tanke på vart hon gick för att fylla på kannan.
Jag och min man gick runt och kände vårfeelings. Planerade hus- och trädgårdsprojekt. Plötsligt inser vi att det var ett tag sedan vi såg henne.
Vi sprang alla åt olika håll.
Vi bor i lärarbostaden till en gammal skola som idag är hembygdsgård och alltså obebyggd. Det är två meter mellan husen. Tomterna flyter ihop. Plötsligt hör jag äldsta sonen ropa, han var då sju, att han ser hennes muminstövlar.
På skolans baksida, under ett stuprör, var en vattentunna till hälften nedgrävd. Inget skydd låg på.
Det var där hon hade fyllt sin vattenkanna. Hon hade hängt över kanten för att nå vattnet, tappat balansen och trillat i. Vattendjupet var inte mycket mer än 10-15 cm. Men det räckte.
Hon låg fem dagar med livsuppehållande maskiner innan det bestämdes att de skulle stängas av.
Det var den 22 april.
13 kommentarer:
Så oändligt sorgligt. Så förbannat orättvist.
Jag kan inte ens föreställa mig vad ni har gått igenom :(
Kram
Sofia
Oändligt tack för att du orkar och vill dela med dig av den oerhört tragiska olyckan som tog din lilla dotters liv.
Varma kramar,
L
Sahra.
Jag går sönder när jag läser detta.
Vet inte vad jag ska skriva. Vill bara dra filten över huvudet och gråta hela kvällen.
Men så oerhört konstigt av mig att skriva om hur ledsen JAG blir. Vad fan vet jag.
Du är så fantastisk att du orkar berätta. Allt till dig Sahra.
All kärlek, all kraft och allt mod
Det värsta som förmodligen kan hända en förälder har hänt er!! Det finns inga ord för det fruktansvärda ni gått igenom. Och försöker jag tänka mig in i situationen så är det säkert miljoner gånger jävligare i verkligheten. Och tänk så skört livet är och så fort det kan hända. Blinkar bort tårarna och lider med er. Varm kram!!
Svart att komma in och kommentera i din blogg för första gangen pa ett inlägg som är sa otroligt ärligt och tragisk. Finns det nagra ord egentligen? Tror inte det.
Hjärtslitande.
Stora Kramar
Vill bara kasta massa kramar på dig!!!!!//Monica
läst på den här sidan och den andra länge nu och vet inte hur jag ska börja.
du har varit med om min värsta mardröm.
du är en förebild som klarar av att fungera med dina andra barn.
det är så sorgligt, så hemskt, så orättvist att jag tappar orden.
Så otroligt sorgligt! Så hemskt att mista sitt älskade barn!
Hur gammal var hon?
...ord finns inte som räcker. Ni har henne kvar i era hjärtan er lilla ängel.
Stor varm kram från Lisbeth
Det här är så fruktansvärt smärtsamt att läsa och då kan jag ändå inte begripa hur vidrigt det måste vara att faktiskt ha upplevt och fortfarande upplever det som en sanning. Det som inte får hända, men händer ändå. Obegripligt sorgligt...
Kramar
♥
Det finns inga ord för detta tragiska Sarah, en tår på min kind är nog bästa sättet jag kan beskriva hur mycket jag känner med er.
En olycka kan komma så fort. Tänk att ett litet liv kan var över så fort. Det är förfärligt.
Jag ryser när jag läser dina ord, fruktansvärt
Beklagar djup
Kramar
Men herregud, här har jag läst dig på en av dina andra bloggar, och hittade detta idag. Hade inte en aning om detta. Finner inte ord hur sorgligt och hur jag som mamma tänker på dig. kram
Fruktansvärt. Jag finner inga ord...
Torkar tårar här och tänker på er.
Kram Jessica
Skicka en kommentar