En sådan fråga vi inte förväntar oss något annat svar än Jo, det är bara bra.
Vi vill inte höra något annat svar än Jo, det är bara bra.
En meningslös fråga? En fråga i all välmening?
Varför säger vi inte som det är?
De här tankarna triggades av fina K's inlägg för en tid sedan. Hon har också förlorat ett barn och borde uppenbarligen inte alls tycka att det är 'bara bra'.
Vilket hon inte heller gör, men ändå, hon vill inte verka negativ och pessimistisk och svarar därför Jo, det är bara bra.
Hon skriver så fint om sorgen och jag önskar att jag hade lite av hennes inställning.
Det är ingen som frågar mig längre. Jag har spottat och fräst och visat all tänkbar fientlighet mot människor som närmat sig mig. De flesta inser att det inte är någon idé. Att fråga hur det är. De har äntligen fattat att det aldrig är bra. Frågar de, så frågar de istället:
-Är det ok?
Och det är det ju. För det mesta. Ok kan jag skriva under på. Ok känns närmare sanningen.
Bra? Inte i närheten. Hur kan det bli bra? Jag har haft mitt barn i famnen medan hon långsamt lämnat mig.
Jag har hållit mitt barn i famnen när hon drog sitt sista andetag.
Hur kan det någonsin bli bra?
Det är inget fel med ok. Jag är tacksam över att det är ok. Det är positivt med ok.
I det här sammanhanget.
9 kommentarer:
Jag tror du har rätt... Ok, är bra. Det närmsta bra man kan komma. Och antagligen får man acceptera att det är så.
Du skriver så fint, så otroligt nära och skyddslöst. Älskar dina texter, men avskyr att känna den rädsla som de väcker. Det som inte får hända, men som händer ändå...
♥
Sahra! Jag har läst i den här bloggen vid flera tillfällen, men inte lämnat några kommentarer, men nu känner jag att jag vill göra det. Vet inte varför egentligen, mer än att säga att det är väl gott nog att vara OK!
Kram / A
Tack till er båda. Kram
Tack för hälsningen hos mig!
Vilket rörande inlägg... Fina tänkvärda ord!
Tror jag förstår vad du menar, eftersom min syster miste sitt enda barn (En son på 22 år), för några år sedan. Min syster säger också att det är "ok"... vissa dagar upp, vissa ner...
Sänder en styrkekram till dig!
Återkommer gärna till din fina blogg!
Trevlig helg!
kan verkligen inte förstå hur du känner det, hur ska jag kunna göra det.
jag är nog lika orolig och rädd, som du är ledsen förtvivlaad och bedrövad. men förstå kan jag inte säga att jag gör. klart att det inte är ok för dig varje minut. det droppar från mina kinder varje gång jag hälsar på här inne. kan bara tänka mig hur ofta det läker för dig!.
samtidigt som jag blir påmind om hur otroligt tacksam jag är över att mitt liv ändå ser ut som det gör. att jag inte varit med om det värsta. att jag ska krama livet ur mina avkommor varje dag. och känna lyckan över alla underbara sattyg de har för sig. jag är tacksam! så jävla tacksam och lyckligt lottad!
tacksam för att du sitter och skriver av dig, så jag får lite perspektiv, och glad att du som varit med om det värsta, på ngt litet sätt kan få ut nga av dina känslor, att du vågar. du är så modig på alla sätt och vis tycker jag!
du berör mig så, och jag har ingen aning om vem du är, eller vem din lilla underbara ängel var. men jag sänder all min kärlek till er båda.
ingen borde få förlora sitt under...
kram
Hej!
Läste din blogg för länge sedan, när du fanns på Amelia, sedan tappade jag bort dig. Är glad att jag hittat dig igen.
Klart att det aldrig kan bli bra. Som du säger; hur skulle det kunna bli det?
Men skönt att du kan skriva under pa ok.
Kramar
ok är ok. tur du har en stor fin familj runt dig. så ni kan ta emot varandra.
kram
Som alltid så skriver du så fint Sahra, det berör så djupt. Visst är frågan meningslös. Varför ställer vi/folk den när man ändå för väntar sig Ett och samma svar. Det är som att prata om vädret. Men det är ju ingen "väderfråga", det är ju en stor fråga. Ja, hur kan det vara bra efter något som du gått igenom.
Kram kraaaaaaam!
Skicka en kommentar